Blåser en iskall nordvind och bara solens strålar känns behagliga. Att ge sig utanför dörren utan solbrillorna så här års kan man glömma för utan dom ser man ju typ nada och tårarna gör allt omkring suddigt. Nu längtar man till våren, den gröna och vackra. Men mina busar (Hundarna) ser inte ut och bli störda utav den skarp ljuset dom är lika glada och busiga som alltid, famförallt vid varje hundmöta då det helst ska hälsas och lekas med alla som vi möter. Känner mig så lyckligt lottad att jag har dom och livet utan dom två skulle ha varit så mycket tråkigare för dom får mig glad när jag är deppad och har inga fördomar om dittan och dattan som människor och vissa männaiskor kan vara riktigt elaka och det kan aldrig hundar vara, så lojala och underbara.